Det syns ju inte på honom....
MEN, det finns fanns något som kan avslöja om en person har autism eller inte. Inte enbart detta såklart, då skulle vi alla ha autism. Detta "fenomen" eller beteende kallas stimning, från engelskans stimming (self stimulatory behaviour, självstimulerande beteende). Jag har precis lärt mig namnet på beteendet jag känner igen så väl. Alla har vi till viss grad stimmat och vissa saker fortsätter man med, men då kallas det inte stimning, för det begreppet hör ihop med ett sätt att hantera känslor. Men något som jag alltid gjort är att snurra i håret. Min man guppar med benen till förbannelse när han är nervös eller spänd. Små spädbarn stimmar mer än oss vuxna. Tänk dig när ett spädbarn blir glatt, då viftar det för fullt med armar och ben. Stimning är alltså ett sätt att bearbeta känslor, både bra och dåliga. Alla använder vi ju ord och fysiska rörelser för att hantera känslor, skillnaden ligger i det repetitiva mönstret.
När L var liten (och i viss mån fortfarande) ville han alltid att man skulle kittla honom i handflatorna eller under fotsulorna. Det var också en hiskeligt massa ljud. Långa haranger som upprepades konstant och andningsövningar som kunde driva en från vettet när den lilla tvååringen tyckte det var morgon vid 3 på natten.
Detta har stegvis trappats ner och just nu har han nog faktiskt inte repetitiva mönster jag kan komma på. Han är inte så sensoriskt känslig som många autistiska personer kan vara. Det är t ex väldigt få klädesplagg han ratar för att de har en dum söm eller liknande.
men tänk på det när ni träffar på en autistisk person, om de gör något annorlunda med händerna, kroppen osv så är det troligtvis en metod för dem att hantera en jobbig eller glädjefylld situation.
Och glöm inte, om du har träffat en person med autism, så har du träffat EN person med autism. Det måste jag också tänka på. Det jag skriver gäller inte för alla, men stimning är en del av diagnosen. Det finns med som en aspekt i kartläggningen men är inte ett kriterium.