Hur man blir bemött

När vi lämnar L på förskolan går vi alltid förbi köket. På plats finns en "mattant". Hon pratar med stark brytning och det är inte alltid man förstår vad hon säger. Hon säger alltid hej till L, tilltalar honom med namn och frågar något eller kommenterar att han har en fin ryggsäck osv. Hon har hittills knappt fått nån respons men imorse! Då frågade hon vad han ville äta till lunch, pannkakor eller blodpudding. Vill du ha pannkakor? Då ler L och ger en försiktig tummen upp. Och det är första gången han faktiskt använder det uttrycket så spontant, annars har han gjort det om vi gjort det innan 😊 Damen o köket blev så glad. Jag blev ännu gladare när jag ser någon som verkligen bryr sig få lite tillbaka från L.