Jag har kommit till insikt. Precis som min son lär sig hela tiden, lär vi föräldrar oss saker hela tiden. Jag har ofta sagt att L får utbrott för saker. Att hans lillebror tar hans saker, att han inte får det han vill äta, att det inte går som han vill. Han skriker och lägger sig ibland på golvet. Men han får ju egentligen inte utbrott. Han kommunicerar på det enda sätt han kan just nu. Vi hör hans skrik men det han egentligen säger är "låt bli mina saker, rör inte det jag leker med. Jag tycker inte om det du vill ge mig, ge mig något annat! Jag får Inte världen runt mig att gå ihop, hjälp mig!"
Så jag ber om ursäkt. Du får inte ofta utbrott mina älskade son, du försöker så gott du kan att berätta när något är fel. Vi andra måste bara lära oss förstå dig. Puss på dig. Med tungspetsen ut och allt.